logo
 
  Gå med/ur mailinglista:
  
 
 
 

Resan till det nästkommande livet – en introduktion (del 1 av 8)

Kategori: Trosprinciper
Publiserad: 28-08-2007

Muhammed – Islams Profet som avled 632 e.kr. berättade:

”Gabriel kom till mig och sade: ’’Oh Muhammed! Lev ditt liv som du behagar, ty du kommer med tiden att dö. Älska den du behagar, ty tids nog skall du dö. Gör precis som du vill, ty du kommer få din lön. Vet att den nattliga bönen1  är den troendes ära, och hans stolthet är att inte vara beroende av andra människor.”2

Om det bara fanns en sak man kan känna sig säker på beträffande detta liv, så är det att det kommer att ta slut. Denna verklighet leder instinktivt till en frågeställning som upptar de flesta människornas tankar åtminstone en gång i livet: Vad händer efter döden?

På det fysiologiska planet är resan som den dödssjuke intagit synbart för alla i hennes omgivning. Om hon lämnas till att dö av naturliga grunder3, kommer hjärtat sluta banka, lungorna kommer att upphöra andas och kroppens celler kommer att strypas och torkas ut på blod och syre. Då blodflödet till övriga kroppsdelar upphör, kommer de så småningom dö ut och blekna. Pga. syrets utestängning, kommer cellerna för en kort tid andas ut sina sista blodfattiga andetag, vilket producerar mjölksyra som ger upphov till likstelhet – dvs. musklerna blir styva och hårda.
När cellerna sedan börjar sönderfalla och multna, avtar styvheten i musklerna, tungan skjuts fram, temperaturen faller, huden missfärgas, köttet förmultnar, och parasiterna får sin festmåltid – tills dess att uttorkade ben och tänder är det enda som återstår av kroppen.

Vad själens resa efter döden beträffar, är detta inget som kan bevittnas med blotta ögat, inte heller kan det mätas eller uppskattas med vetenskapliga data. Även i en levande kropp kan inte en persons medvetenhet eller själ undergå någon form av utredande experiment. Det är helt enkelt bortom människans kontroll.

I detta avseende kommer konceptet kring ett kommande liv efter döden – återuppståndelse, en Räkenskapens Dag, för att inte nämna existensen av en Gudomlig, Allrådande Skapare och sedan Hans änglar och ödet etc. – under ämnet tron på det dolda eller osedda. Det enda sättet människan kan lära känna någonting om den dolda världen är genom Gudomlig uppenbarelse.

”Hos Gud ligger svaren till det osedda och ingen känner till dem utom Honom. Han känner till allt som finns beläget inuti och på Jorden och i havet. Inte ett löv faller utan att Hans kännedom. Det finns inte ett sädeskorn under markens mörker, inte heller något moget eller visset, förutom att det finns skrivet i ett tydligt register.”
[Koranen: 6:59]

Fastän det som finns antecknat i Toran, Psalmerna, Evangeliet och i alla skrifter uppenbarade för tidigare Profeter talade om Livet efter detta är det endast genom Guds slutliga uppenbarelse till mänskligheten – den ärofulle Koranen, som uppenbarats till Guds sista Profet Muhammed, som vi lär oss mest om det kommande livet. Och då Koranen är och förblir bevarad och oförvanskad av människohänder är insikten den ger för den troende om det fördolda liksom verkliga faktum – påtagligt och sant som allt annat som tillkännages i vetenskapliga verk (och med nollmarginaligt fel).

”… Vi har ej försummat någonting ur Boken och till deras Herre skall de sedan föras åter.”
[Koranen: 6:38]
I frågan om döden följer dock ännu en fråga som man bör ställa sig: Vad är meningen med vår existens? För om det verkligen inte finns någon djupare mening med livet, förblir mysteriet kring vad som finns bortom döden teoretisk, om inte meningslös. Det är först när man accepterat att vår ytterst genomtänkta formgivning och vår skapelse – fordrar en Skapare bakom den, en Skapare som kommer att ställa oss till svars för vad vi gör i denna värld – först då bär livet på denna jord någon mening.     
   
”Antog du att Vi skapade dig förgäves och att du inte skall återvända till Oss? Fjärran är Gud från sådant, den Mäktige. Ingen gudom finns det utom Honom, Herren över den väldiga Tronen.”
[Koranen: 23:115-116]

Om inte skulle människan tvingas dra slutsatsen att livet på jorden är fyllda av orättvisor, grymhet och förtryck, att naturligt urval – den starkaste överlever – är vad som står högst. Dvs. om man inte kan hitta lyckan i livet, vare sig genom frånvaron av materiella bekvämligheter, fysisk kärlek eller andra glädjande upplevelser, är livet helt enkelt inte värt att leva. Faktum är att anledningen till varför många depressiva människor i förtvivlan begår självmord är pga. avsaknad eller bristfällig tro på ett kommande liv. Trots allt vad har en olycklig, oälskad och oönskad, för att inte tala om förtvivlad och nedstämd individ att förlora?!

”Och vem tappar hoppet på sin Herres nåd, förutom den vilseledda?”
[Koranen: 15:56]

 Kan vi då godta vår kommande död som begränsad blott till ett fysiologiskt avbrott, eller att livet bara är ett resultat av blind, självisk evolution? Det måste med all säkerhet finnas en större orsak till livet och döden än denna påstådda teori.

Fortsättning av serien i del 2…
________________________________________


 1. Frivillig bön under natten efter ’Ishâ (den sista av fem böner) och före Fadjr (den första av fem böner).
 2. Silsilah as-Sahihah.
 3. Om det förefaller sig sitta ett artificiellt hjärta och blodflöde i kroppen är ändock hjärnan död och så även övriga kroppen.

  
  Copyright © Islamiska Forskningscentret 2010