logo
 
  Gå med/ur mailinglista:
  
 
 
 

Den icke- troende och straffet i graven (del 5 av 8)

Kategori: Trosprinciper
Publiserad: 28-08-2007

När döden annalkas den icke- troende, kommer han att få känna en gnutta av Helvetets hetta. Denna smak av vad som komma skall, får honom att bönfalla om att få en andrachans på jorden för att göra det goda som han visste att han skulle göra. Till hans besvikelse kommer dock hans vädjan inte vara honom till någon nytta.

“Tills dess att döden annalkas någon av dem, och han säger: ’O min Herre! Skicka mig tillbaka [till jorden], så att jag kan göra de goda handlingar som jag försummade och lade åt sidan’. Sannerligen är det endast tomma ord. Och framför de kommer att finnas en barriär (som hindrar de från att komma tillbaka till jorden – nämligen graven) fram tills Domedagen då de återuppstår.”
 [Koranen: 23:99-100.]

Gudomlig vrede och straff förkunnas denna onda själ genom Ohyggligt fula och mörka änglar som sitter avlägsen från henne:

”Motta nu det onda budskapet av kokande vatten, sårvätska och mångfaldiga straff liknande dessa.”1

Den icke- troende själen kommer att gruva sig inför mötet med sin Herre, liksom Profeten förklarade:

”När dödsögonblicket påträffar den icke- troende, mottar han det onda budskapet om Guds straff och vedergällning, varpå inget annat är mer föraktat för honom än det som tiden visar. Följaktligen är han i förakt och oro inför mötet med sin Herre, och Gud föraktar likaså att möta honom.”2

Profeten sade också:

“Den som tycker om att få möta Gud, tycker Gud om att möta, och den som hatar att få möta Gud, hatar Gud att möta.”3
Dödsängeln sätter sig på den icke- troendes huvud vid dödsögonblicket och drar ut hans själ och säger:

”O du onda själ! Kom ut till Guds missnöje.”

”Och om du bara kunde se när syndarna befinner sig i dödens överväldigande smärta, detta medan änglarna sträcker ut sina händer och säger, ’Släpp ut era själar! Idag skall ni belönas med ett förnedrande straff för vad ni brukade säga om Gud och inte höll er till sanningen och för att ni föreföll högmodiga gentemot Hans verser.’ ”
[Koranen: 6:93.]


”Och om ni inte kunde se änglarna när de tog tag i de icke- troendes själar och slog på både ansikte och rygg sägande, ’Smaka på Helvetets straff.’”
[Koranen: 8:50.]

Den onda själen lämnar kroppen på ett fruktansvärt vis. Liknelsen med hur änglarna drar ut själen är som liknelsen med en taggig rosenkvist som dras ut från blött bomull4. Sedan griper dödsängeln tag i själen och försluter den i en säck gjord av vävt hår, som ger ifrån sig en rutten stank, så illaluktande som det mest stinkande, ruttna liket som går att hitta på denna jord. Därefter tar änglarna upp själen till en annan grupp änglar som frågar, ’Vem är denna onda själ?’ Varvid de svarar, ’Den och den, son/dotter till den och den.’ Och tar i bruk de värsta namnen han/hon var känd för på Jorden. När han sedan skickas upp till lägsta himlavalvet förs en begäran om att få dess port öppnad för honom, men önskemålet nekas honom.
När Profeten Muhammed beskrev dessa händelser och kom till denna del, reciterade han versen:

”Himlarnas portar öppnas ej för dem och de kommer att nekas tillträde till Paradiset, såsom [man finner det omöjligt för] en kamel att ta sig igenom nålens öga.”
[Koranen: 7:40.]

Då säger Gud: “Skriv in hans bok [av handlingar] i Sidjîn – den lägsta delen av Jorden.” … och hans själ kastas ned. I detta ögonblick reciterade Profeten versen:

”Och den som tillskriver Gud rivaler, är liksom den som fallit ned från himlen för att sedan ätas av fåglar, eller faller ned med vindarna till en plats långt bort.”
[Koranen: 31:22.]

Efter denna förfärliga resa, återvänder han till sin kropp och får höra fotstegen av sina vänner från världen när de lämnar honom.
Sedan kommer två skrämmande och skräckinjagande änglar, vid namn Munkar och Nakîr som sätter honom upp och påbörjar deras ödesdigra förhör:

Munkar och Nakîr: ”Vem är din herre?”
Den icke- troende: ”AH! AH! Jag vet inte…”
Munkar och Nakîr: ”Vad var din religion?”
Den icke- troende: ”AH! AH! Jag vet inte…”
Munkar och Nakîr: ”Vad anser du om denna man (dvs. Muhammed), som sändes till er?”
Den icke- troende: ” AH! AH! Jag vet inte… Jag upprepade bara vad jag hörde från mitt folk…”

Med detta test till sin förlust, hörs en röst från himlen: ”Han har ljugit – bred således ut helvetets mattor för honom och öppna för honom en port till helvetet.”5  Då tänds golvet i graven med ett fragment av Helvetets våldsamma eld, och hans grav trängs in till en sådan grad att hans revben korsar varandra då hans kropp pressas ihop.6

Sedan uppenbaras en varelse med ohygglig uppsyn, skabbig klädsel som avger en illaluktande odör och närmar sig den icke- troende själen och säger:

”Idag har jag kommit med dåliga nyheter, ty detta är dagen som lovats dig.”

Den icke- troende svarar:

”Vem är du, vars anlete är så frånstötande och ondskefullt?”

Varelsen kommer då att svara:

”Jag är dina onda handlingar! Vid Gud! Jag fann dig endast vara motvillig med att lyda Guds befallningar, och ivrig att vara olydig mot Honom. Må Gud därför återgälda dig med ondska!” 

Sedan kommer en blind, döv och stum man till honom, bärandes en järnhammare med vilken han slår den icke- troendes huvud och med så våldsam kraft att den hade kunnat smula sönder ett helt berg.

Denna icke- troende får sedan smaka den bittra smaken av ånger, då han får se hans hem i Paradiset där hans hemvist hade varit om han hade uppfört sig och levt ett rättfärdigt liv, varefter en port till helvetet kommer att uppenbaras för honom varje morgon och kväll, som visar hans hemvist i helvetet7 och med detta sjunker han ännu djupare i sorg för vad som väntar honom.

Gud nämner i Koranen hur Faraos onda följare har det just i denna stund, i lidande för den eldsvåda de utsätts för i deras gravar:

”De utsätts för elden, morgon och kväll – och den dagen då Timmen äger rum (kommer det sägas till änglarna): ´Låt nu Faraos folk få uppleva det svåraste av straff.´”
[Koranen: 40:46.]

 Bedrövad av rädsla, vämjelse, oro och förtvivlan, kommer den icke- troende i sin grav oförtrutet bönfalla Gud:

”Min Herre! Låt aldrig den sista timmen (Domedagen) inträffa!”

En av Muhammeds följeslagare Zaid bin Thabit återberättade att Profeten Muhammed tillsammans med sina följeslagare en gång passerade några avgudadyrkares gravar, varefter Profetens häst skenade och nästan kastade av honom. Profeten sade sedan, ’Dessa människor torteras just nu i deras gravar och vore det inte för att ni begraver de döda, skulle jag be Gud om att låta er få höra straffet de genomgår i graven, vilket jag (och denna häst) kan höra.’.” (originallet: and were it not that you would stop burying your dead, I would ask God to let you hear the punishment in the grave which I (and this horse) can hear.)8
________________________________________

1. Ibn Mâjah och Ibn Kathîr.
2. Sahîh al-Bukhârî.
3. Sahîh al-Bukhârî.
4. Al-Hâkim, Abû Dawûd och andra.
5. Musnad Ahmad.
6. Musnad Ahmad.
7.Ibn Hibbân.
8. Sahîh Muslim

  
  Copyright © Islamiska Forskningscentret 2010